söndag 3 mars 2013

Vasaloppssöndag

I går kväll laddade vi som värsta vasaloppsåkare med köttfärssås och pasta och toppade med chokladpudding. På det blev det dessutom tidig sänggång ett stenkast från vasaloppsspåren.

I morse blev det stadig och god frukost strax före start. En start vi tittade på, som så många andra, via tv. 

Jag har aldrig någonsin sett Vasaloppet på plats så det blev en rolig upplevelse även om täten bara svischade förbi.

Täten passerar i Gopshus.

Damtäten passerar Gopshus.

Efter det blev det återigen att parkera sig framför tv för mer skidåkning. Och det blev högt blodtryck och rejäl pulshöjning när vi hejade på Johan Olsson. Det blev allt några tårar när han gick i mål som en mycket värdig vinnare av fem-milen. Grymt jobb! Johan äger!

Maken var rejält taggad och hakade på mig ut på dagens löppass. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Men det blev bättre.

Efter att ha flyttat på dubbarna på mina skor så var Krister lika sugen som jag på att jag återigen skulle provspringa skorna. Att det dessutom var slaskigt på vägarna gjorde ju valet ännu enklare. Upp på berget till Ollesbodarna. En runda på tolv kilometer tur och retur.

De första två kilometerna var jag inte särskilt kaxig. Tvärtom. Det kändes som att luften inte räckte till, men sen gick det bättre. Och bättre. Och bättre. Och sen gick det fortare. Och fortare. Och fortare.

De olikt dubbade skorna fick också en solklar vinnare. De bet inte riktigt bra när det var stora blanka isfläckar uppför (och nerför) men jag litade 100% på att inte halka och jag kunde springa på som jag ville. 

Och helt utan intention och utan att förta mig sprang vi in på rekordtid för Ollesbodarnarundan. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Det blev bättre. Och hade jag vetat att vi sprang så fort hade jag kanske satsat lite mer. Fast å andra sidan sa Krister innan vi gav oss iväg ut att vi skulle ta det lugnt uppför och nerför. Och den gick jag på! Det är jag glad för.

Det blev också årets första löpträning utan mössa. Jättefin solig dag! Fast vantarna saknade jag. Det var lite kyligt i skuggan.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar