Ledig fredag

Det känns verkligen som lyx. En ledig fredag. Och tillråga på allt så har vi också måndagen ledig. Och fast vi ska springa ett morgonpass tillsammans, Krister och jag, behöver vi alltså inte gå upp klockan 5. Lyx.

Det blåser rejält ute men solen skiner och det är fyra plusgrader. Lite svårt att veta hur man ska klä sig. Men som nästan alltid klär jag mig hellre för varmt än för kallt så det blir tjock superställströja, tunn jacka och vintertights.

Krister väljer morgonens runda och han är sugen på att springa backe. Det blir Skräddarbacks8:an.

Jag är vrålhungrig när vi springer ut men jag glömmer det när första backen börjar så gott som direkt.

Men kroppen känns lätt och pigg. Det är roligt.

Men återigen blir man lite, kanske inte irriterad, men väl uppgiven. Jag säger bara ”Dåligt Borlänge kommun” Dåligt!” För cykelvägarna är i total avsaknad av sand och grus. Det är is. Och det är halt. Snorhalt. Krister har sina Icebug och klarar sig. Jag halkar runt. Det sträcker bak i mitt skadade lår. Det sträcker ilsket varje gång jag ”tappar” foten. Motbacke, motvind och ishalka. Jag kapitulerar och tar bussgatan i besittning. Där är det nämligen bar asfalt. Och sen kan jag springa som folk igen.

Försöker att trampa på lite extra i sista branta backen upp till toppen. Yes vad vi har det bra! Vi är lediga och friska och pigga och är ute och springer i solen!

Och sen är det bara nerförsbacke hem.

Fin tid. Fin känsla. Fin dag. Ledig fredag!