fredag 1 mars 2013

Ur komfortzonen

Fick bara så där hastigt och lustigt lust att slippa halka runt på isfläckar för ett löppass och bestämde mig för att springa dagens andra pass inomhus på bandet. Det är otroligt bekvämt att ha ett löpband i huset. Inget snack om det.

Jag hade ingen brådska att köra igång utan tvärtom gosade jag ner mig i soffan och somnade (?) till herrarnas skidstafett i Val di Fiemme. Men Coach jagade upp mig direkt när målgången var avklarad.

Och så stod jag där. På bandet. Spotify med mina favoritlåtar och jag. Men inte länge. För de tekniska problemen jag skrivit om förut gjorde sig påminda nästan direkt. Internet kopplade ner och upp. Och ner och upp. Och för varje gång det kom tillbaka så spelades samma låt. Jag höll på att bli galen. Tillslut blev jag tvungen att ta bort den speciellt låten i fråga och den kommer nog inte att få vara med på min lista igen. Inte de närmaste tio åren i alla fall. För nu har jag hört den typ femton gånger. :-(

Det blev som vanligt att maken fick komma till undsättning och han fixade på en cd åt mig. Det blev lite väl tråkigt att springa utan ens musik.

Magen krånglade också. Det är nog inte min grej att springa inne.

Det som ändå var bra var att jag sprang varannan kilometer lite snabbare. Ja, som intervallträning då. Jag tyckte väl att jag sprang fort men insåg tillslut att det var mer den psykologiska känslan. För jag blev inte mycket mer andfådd. Så de sista två intervallerna vred jag på. Så det kändes. Och plötsligt var jag alltså inte längre i komfortzonen. Otroligt nyttigt för mig som är van att bara lusa på i samma tempo. Det kanske trots allt inte är så farligt att öka lite ibland?

Nöjd klev jag av bandet efter en halvmara.

Och efter en god middag och en varm dusch kommer jag att vara redo för att somna i soffan igen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar