Wonderful life

Livet är underbart. Det är det jag tänker när jag ser den stanna på snökanten intill vägen. Jag är ute på dagens distanspass. Det blev mycket senare än jag tänkt mig och inspirationen var inte på topp innan jag kom ut. Men det där rådjuret sätter en guldkant på löpningen. Det är alltid lika fantastiskt att få ett oväntat möte med någon från skogarnas rike. Vi står stilla och betraktar varandra. När den har sett nog tar den några graciösa hopp och så är den inne i skogen på andra sidan vägen. 

Det är för övrigt en ovanlig runda. Jag är förvånad men glad. Det blåser nämligen så att jag borde få medvind på vägen hem!? Hur ofta händer det? Så jag har inget alls emot att vända näsan rätt mot vinden. Inte för att jag sjunger ”hej och hå”, men jag är glad och steget är lätt.

Idag sprang jag Murborundan

Dagen till ära har jag tagit fram ett par splitternya löparskor från garderoben och de känns JÄTTEbra. De sitter perfekt på fötterna och löpkänslan är fullkomlig! Det beror säkert på att skorna är bra, men det beror kanske lite på också att de gamla var.. hmm.. ganska insprungna.

Nike Air Pegasus Trail

Temperaturen är sex minus och jag är för en gångs skull lagomt klädd. Men molnen hänger lågt över bergen och snön är inte långt borta. Låt det komma tänker jag. Låt det komma! Inget kan förstöra den här turen. Inte ens tanken på att snörena till mina damasker har gått sönder. Maken skickade iväg mig med ordern att jag skulle njuta. Så njuta gör jag. 

Men molnen gör dagen så mycket mörkare och skymningen kommer fortare än jag hoppats på och trodde. Man kanske skulle ta för vana att alltid ha reflexer på sig. Om inte västen så i alla fall på benen. De sitter ju inte i vägen! 

Det blir en sådan där fantastisk skymning i blått som bara ett landskap i snö kan åstadkomma.

Men det är ju inte heller helt fel när jag efter dryga två timmar kommer hem och möts av ett varmt ljus i hallen, lukten av mat och en omtänksam make. Livet är underbart.