I går kväll körde vi ett pass längs vår gamla söndergrävda järnvägsbank i pannlampornas sken. Det var riktigt grått och kulet. Det var dimmigt så till den milda grad att jag fick springa mest på känn. Också ser jag dåligt eller också så var batterierna i lampan ganska trötta. Maken fick vänta in mig och lysa lite åt mig.
När vi sprang ut mådde jag inte bra. När vi kom tillbaka mådde jag betydligt bättre. Frisk luft och lite träning gör underverk! Näst sista löppasset före helgens tävling, ett pass med fartökning, är nu lagt till handlingarna. Löpningen kändes bra. Till och med riktigt bra, men efteråt var jag trött. DET kändes inte lovande. Känna sig slut efter en timmes löpning? Hur ska det då gå om TRE dagar på Bislett?
Vad cool du är som ska springa 24 h lopp! Förstår att väntan känns jobbig... på SVT i måndags var det ett inslag om en "ultrasimmare" som simmat över Ålands hav (43 km), varit ute i 15-20 h (minns ej exakt) och SIMMAT. Hon sa också att det värsta innan var väntan, man vill bara KOMMA IGÅNG med det man laddat inför så länge!
SvaraRaderaDet är väl både och. Visst vill jag springa men det är med en viss skräckblandad förtjusning. Jag har ju ingen aning om vad som väntar. Men livet står lite still känns det som. Allt är väntan..
SvaraRadera