Sommar,
sol och semester
Den sista (sommar)semesterdagen planlades för ett
långpass. Vad annars? Så när jag skickat iväg maken till jobbet, någon måste ju
stå för familjens försörjning, så packade jag ryggsäcken. Två 500 ml flaskor
med vatten, vanligt kranvatten, lite ”nödbränsle” och så mobiltelefenon. Voilà!
Trots arla morgonstund var det varmt ute. Alldeles för
varmt. Och varmare blev det. Kvicksilvret kröp ganska omgående upp över 28
grader. Inte mycket att göra åt det. Att ackumulera 44 kilometer till någon
annan dag skulle utan tvekan haverera träningsschemat i en nära framtid. No
retreat baby.
De första 11 kilometerna kändes bara bra. Jag lullade på.
De nästa 11 försökte jag jobba på lite för att höja
tempot något.
Efter 24 var värmen tryckande. Jag var tvungen att börja
dricka oftare och mer. Inte bra. För det är så torrt i terrängen att man just
nu är tvingad att förlita sig på det man har med sig själv. Och jag ville ju
inte ”gå torr”. Och nu började jag känna mig lite svagare. Tempot sjönk.
Sen började molnen dra in. Inte för att skuggan gav någon
lindring i värmen. Tvärtom. Och molnen bestod av aska och rök från Salabranden
så det började kännas som ett sandpapper i min hals.
Efter 30 kände jag mig i alla fall lite piggare och
framför allt så började jag få hemmavittring. 14 kilometer kvar och det är ju
inget!
Den känslan stannade kvar i ytterligare tio kilometer. Terrängen
var lite plattare. Sedan drack jag det sista vattnet.
Det kändes jobbigt. Det gick lite långsamt emellanåt. Men ändå.
Törstig och lagom trött. Det var så jag kom hem. Nöjd.
Men ändå inte. Efter en försenad lunch drog jag iväg till Skogen för bad i
Ulvsjön. Lyxade till det med en coca-cola också. Jag tyckte att jag förtjänade
det.
Men över nejderna låg brandröken som ett lock. Det
luktade bränt. Ingen sol i sikte. Inte för att det behövdes. Inte för värmen i
alla fall.
Det blev hur som helst årets första dopp. Skönt. 23
grader i vattnet. Senare på kvällen blev det glass också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar