Vinter - igen!

Plötsligt slog det till och blev vinter igen. Det grå och trista ersattes av vit snö. Det blev ljust och fint över en natt. Det är som en helt ny värld utanför dörren. Och jag klagar sannerligen inte. Eller gör jag det kanske? 

Jag älskar snö. Det är vackert. Det är friskt. Det är lugnande.

Men det är klart. När man springer och cykel- och gångvägarna är oplogade.. Folk har halkat fram till fots och till cykel. Det är knöligt. Det är tunglöpt. Och under snön finns fläckar med is. Än slinker man hit och än slinker man dit, men nere i diket finns det som regel fäste i allafall! Men det blir jobbigt!

Den här veckan har jag haft lite mindre träning och gårdagens löpning visade kanske att kroppen har fått lite återhämtning. Efter några kilometer började det nästan kännas som att det gick lite lättare. Jag var lite irriterad och frustrerad, och det gjorde möjligen att det hjälpte till att jag kunde hålla ett något högre tempo än de senaste veckorna trots att man här och där fick ta några ”danssteg” för att inte hamna på rygg på backen.

Jag var ändå lättad när jag och Krister kom tillbaka efter passet att orken räckt hela vägen.

Och det är konstigt. Trots att jag tränat betydligt mindre den här veckan har jag inga problem att få tiden att gå. Vart tar den vägen?