Oinspirationen hängde som en aura omkring mig och det kändes som jag hade en tröttmössa av bly hängande ner över ögonen. Torsdag eftermiddag och fredagen ledig! Man borde ju vara överlycklig! Jag begav mig hemåt, fotledes, i den tilltagande blå-grå skymningen. Utan lust. Och det hjälpte ju inte upp saken att jag kände att de bara halvfodrade tightsen var alldeles för kalla åt mina underben.
Jag fick jobba en stund på att slappna av. Framför allt i huvudet. De tunga tankarna var nog det som drog ner mig. Alla dagar är inte bra dagar även om man är frisk och har hälsan.
Men det var otroligt friskt i luften och hjärtat blev att kännas lite lättare.
Jag log lite blek när jag fick vinden mot mig på väg mot Bro då jag insåg att jag skulle få medvind över åkrarna hem. Nu blev det ju inte så ändå, men det var en skön tanke en stund. I den branta backen upp vid Bro mötte jag också Göran. Han kom med älgkliv i uppförsbacken och det var med nöd och näppe vi hann heja på varandra. Kul att se känt folk löpandes efter vägarna.
De 13 kilometerna hem gick i behagligt tempo och jag mådde mycket bättre efteråt än före.
Och nu väntar en fulltecknad helg. Mer om det kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar