Snygga paret

Det snögloppar när vi åker hemifrån så det blir bil och inte cykel till jobbet. Jag packar träningsväskan med regnjacka och det som jag kommer att behöva för att klara mig drägligt i nuvarande väderlek.

Det är dumt och onödigt att klaga. När vi ger oss iväg ut på lunchlöpningen lyser solen. Regnjackan är helt fel. Det är moddigt och slirigt i snömoset. Mina spiky på skorna gör ingen nytta. Det är desto trevligare när jag kommer ut på isfläckar för då biter de gott. Man kan nog påstå att jag har missbedömt situationen. Men som sagt. Det är dumt att klaga. Värmeslag har väl ingen dött av.. eller?

Det känns som vår. Solen värmer förvisso inte, men lövträden börjar anta den där vårtidiga röda nyansen och fåglarna kvittrar i snåren. Och snön smälter! Solen glittrar i vattnet som virvlar i forsen bakom kraftstationen. Jag spanar ivrigt och nyfiket in slänten där tussilagon brukar lysa i kapp med solen på vårarna. Men nej. ”Sov du lilla videung. Än så är det vinter.”

Maken ligger före och drar. Jag flåsar som en blåsbälg och har svårt att hänga på. Sen har han mage att gnälla nått om att det går tungt på grund av att han fastar?! ;-) Ja, just ett snyggt par. En fastar och en kör mängdvecka. Tempot får hållas därefter på dagens lunchpass!