I går tänkte jag på det faktum att jag är gjord av socker när jag bestämde kvällens löppass. ;-) Och eftersom det var regndriv i luften så valde jag att förlägga tvåtimmespasset på löpbandet.
Då vi inte lyckats att lösa de tekniska problemen som uppstår vid löpbandslöpning och Internet-användning letade jag i familjens sammantagna dvdfilmsförråd. Resultatet var nedslående. Jag hittade inget som direkt lockade mig till att vilja se på film, men jag hittade i alla fall en jag inte sett förut.
Dödligt vapen 4 är dessutom i det närmaste två timmar lång. En perfekt match med andra ord.
Mina ben var blytunga och jag var trött och fick flykttankar redan efter knappa halvtimmen, men på något vis så stod jag kvar där och lät fötter och ben jobba på. Inga fartökningar. Inga backar. Bara ett evigt malande.
Och tiden går. Det är bara att ”vänta” ut den eller som i det här fallet springa ut den.
Maken tittade med jämna mellanrum in för att höra om jag behövde något och varje gång orkade jag bara säga att det var jobbigt. Fanns inte så mycket energi till prat.
Filmen går inte till världshistorien och inte träningspasset heller. Men jag genomförde det och det duger gott så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar