Det var en vanlig måndag i går. Helgens ultraintervaller var ett minne blott. Jag var dock stel i vaderna och orken var lite begränsad. Men som alla måndagar stod det styrketräning på schemat. Ju närmare Bislett det har kommit desto mindre ansträngning har jag lagt på benstyrkan. Kände mig riktigt svag i benen igår men det kan ju ha med helgen att göra också. ´Tänkte också i går att stretchingen var av allra största vikt men faktiskt nog kände jag mig ovanligt vig!
Jag bröt mina egna vanor och hittade en plats för min matta längst inne i hörnet av gymmet och vilken tur! Musiken blev som en skärm mot resten av lokalen och det kändes nästan som jag var ensam med mina stretchövningar, armhävningar och situps.
Det tycks också alltid finnas något att berätta från gymmet. Så även igår. Aldrig händelselöst där inte. Igår fascinerades jag av en man som höll ett stadigt grepp i sin mobiltelefon. När han värmde upp på en cykel satt han och knappade konstant. Sedan bar han med sig den runt på alla maskinerna. Han liknade mest ett barn med ett gosedjur. Kanske hade han sitt träningsschema i den?
Grattis till superbra ultraintervaller! Vilken krigare du är.
SvaraRaderaJa, haha, på gymmet ser man alltid en massa skoj saker... det är som en social studie. Jag har också telefon med mig ibland... brukar ibland använda tiden mellan seten för smsande. Effektivt eller puckat? Jag vet inte...
Tack Jonna!
SvaraRadera