Johanna

Idag stod det ett lunchpass med en av mina adepter på schemat. Det är andra gången på tre år som hon springer 10 kilometer. Två barn senare. Min arbetskamrat Johanna. Dagen till ära skulle jag vara "hare" och få till en tid under hennes Blodomloppsbanetid. Och jag var helt övertygad från vårt förra pass att det var en walk-in-the-park för henne.

Förhållandena var betydligt bättre idag än hon hade på Blodomloppsdagen även om det blev riktigt varmt i solen.

Hon stod för hare-jobbet själv de första kilometrarna och drog upp ett fasligt tempo. Jag skulle kanske ha bromsat lite men drogs med i ”ruset”. Vi sprang faktiskt om en cyklist! Sen blev det lite tyngre för henne och jag var säkert lite tjatig om hållning och steg. Men jag sneglade oavbrutet på klockan och blev gladare och gladare. Vi höll ett jämnt tempo rakt igenom även om det kanske gick lite långsammare på slutet. Och även om de sista två kilometrarna varav den nästsista utan tvivel är den jobbigaste med långt segt motlut så gick det helt otroligt bra. Hon slog sin tid med nästan fyra och en halv minut! Fatta! Vi var två nöjda och glada löpare efteråt. Undrar vart hon landar när hon får träna lite mer?

Nöjd adept