Efter två dagars vila var det dags för galopp för att få upp lite fart. Dagens löppass stödjer min teori om att vila inte kan vara bra för löpningen. Den första kilometern kändes som om den gick alldeles för fort, men en kik på fartmätaren sa mig att så inte var fallet. Drygt. Vilken tur att jag bara ska springa ett vanligt löppass på lördag och inte en tävling. ;-)
”Galopp”-kilometrarna blev flåsiga. Jag sprang väl det jag kunde. Ivrigt påjagad av Coach. Det är kanske en övningssak att plåga sig och jag behöver definitivt träna på det. Det är svårt att fortsätta trumma på när lungorna vill sprängas och benen blir blytunga. Men det är en utmaning och jag gillar prövningar. Speciellt efteråt när man kan slappna av och vara nöjd.
Idag blev ju nerjoggningen att kännas jättelätt trots att den gick snabbare än värmningen.
Förövrigt är världsrekordet för galopp 67,2 kilometer i timmen. Där ligger man i lä! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar