Smaka på måndag

Den har aldrig legat bra i munnen. Oroligt före och bittert efteråt. Men nej. Allt det är förändrat nu. Måndagar är numera gyllne dagar. Tid för återhämtning, träning och kanske även lite ”hemma måsten” som jag vanligtvis prioriterar bort eller skjuter på så länge det bara går.

Om det inte vore för anledningen till varför vi är lediga på måndagar skulle det vara suveränt. Men under rådande konjunktur är vi alltså hemma en dag i veckan från jobbet i Verket.

Och som en vana, eller kanske en ovana, verkar våra måndagar bli sovmornar. Välbehövligt. Oförskämt bra.

Sedan finns det tid för att springa långpass. Välbehövligt. Oförskämt bra!

På Tunas vidsträcka åkrar

I går var vädret inte det man önskat, men det var lagom temperatur, strax under nollan. Vi drog i väg söderut, Krister och jag. Molnen vandrade lågt över himlen. För en kort stund verkade det som om molnen skulle dra vidare, men sen ändrade de sig och drog igen hela himlen i en gråkulen, grå och kulen dager som aldrig tycktes bli riktig ljus.

 

Romme Alpin i fjärran med en mössa av gråa moln

Inga sura miner för det. Men det var segt. Jag väntade på att jag skulle komma igång, men det hände aldrig. Trots tre timmar längs vägarna.

Rundan gick lite runt, lite fram och tillbaka, lite mer runt, lite härs och tvärs och sedan lite mer runt. Bara planlöst irrande. Sprang på delar av Borlänge Ultra-banan några gånger. Tid att anmäla sig?

Utöver det kan jag rapportera om att jag blev förföljd av hundlatrintömmaren. Han körde ivrigt efter mig längs cykelvägarna. Stannade till och sedan jagandes efter igen. Men, hehe, jag vann!