Efter en titt på termometern stod det klart att jag tänkte köra dagens långpass inne på löpbandet. Inte för att jag inte kan springa ute när det är kallt, med extra långkalsonger och airtrim-mask är det ju egentligen inga problem, men jag hade bara ingen lust. Som jag skrivit förut har jag inget behov av att vara rabiat utomhuslöpare även om jag föredrar att springa ute vilken årstid eller vilket väder det än är. Men efter ett och ett halvt decennium som höghöjdsklättrare och alpinist känns det lite som ”Been there. Done that!”
Men men… Jag ångrade mig redan efter tio minuter löpandes på bandet. Kände att det skulle bli långa timmar idag. Coach kom till min undsättning och föreslog att jag skulle dela upp passet på två. Det är underligt det där mentala. För omedelbart kändes det både lättare och roligare!
Så vad gör man för att hitta de där rätta tankarna? De som gör löpningen, träning och tävling att kännas lätt, rolig och alldeles för kort även om det rör sig om timme ut och timme in? Kan det vara så enkelt att det bara är att hitta rätt formel för att tänka rätt? Fast enkelt och enkelt? Jag antar att svaret är mental träning.
Löppass nummer två blev när mörkret redan hade sänkt sig utanför mitt fönster. Och jag tände inga lampor. Det var bara ljuset från bandets display som lyste upp i mörkret. Och jag hade flyt. Tankarna var de rätta. Kilometrarna bara rullade på.
Dagens långpass blev uppdelat på två pass, men det blev samma tid och samma sträcka och jag får vara nöjd med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar