Soltimmarna så här i december på våra breddgrader är mindre
än sex timmar per dag och att då få chansen att springa ut en vända mitt på dagen är guld
värt.
I går var dock benen tunga och otympliga. Det var riktigt
kallt också och jag kan väl inte påstå att viljan var på topp. Men.. Jag vet ju
hur det är och när värmen började sprida sig i kroppen efter halvannan
kilometer kunde jag också börja njuta av solskenet trots att det gick lite
tungt.
Bullerforsens nya kraftstation i solskenet.
Och vilket väder alltså! Solen sken från en molnfri
vinterblek himmel.
Jag sprang längs älven och drog sedan upp i berget. Där uppe
i skogen var solen lite för trött och dess strålar nådde inte riktigt ner
mellan träden. Skogen var murrig i mörkgrönt och grått. Snön som kom i helgen
hade smält och det var rejält halt över hällarna i kylan.
Om det var tungt uppför berget så var benen desto piggare på
vägen ner. Det var så att resten av kroppen nästan inte hann med.
Underbar vinterdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar