Det är nästan 50 graders skillnad.
Vi springer genom den frostiga skogen på berget hemmavid.
Det knastrar lite av snö och is under skorna. Vi säger inte mycket. Skogen
ligger också tyst. Sjön ligger frusen och stilla. Kondensen fryser till is på
mina ögonfransar och jag blickar ut med mina blå som genom en slöja. Kylan
biter genom lager på lager av kläder. Det känns som en dröm. Fast det är väl nu
som jag är tillbaka i verkligheten?
För bara några dagar sedan sprang vi längs en soldränkt
strand. Tusentals kilometer hemifrån. Monumentala bränningar slog mot sanden.
Tropikvindarna smekte våra solbrända lättklädda kroppar. Svetten rann som i
floder. Så fort vi lämnade stranden var vi inne i regnskogen och ljudet från
vågorna byttes mot fågelsång och insektssurrande. Dag som natt. Grönt och
murrigt.
Sandstrand i Karibien.
Kontrasten är gigantisk. Det är inte bara temperaturskillnader.
Efter några veckors total frihet från vardagens krav och måsten är vi nu
tillbaka i fållan. Jobb. Och träning. Och allt annat som ligger på. Men jag
klagar inte. Egentligen. Det är kontrasterna som gör det. Livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar