Världens bästa Laila

Jag är ganska slavisk med min träning och följer träningsschemat med mycket få undantag. Men nu när jag på grund av skada inte har kunnat springa och träna som jag vill så har jag ibland låtit humör, kroppen och inspiration styra. Jag har helt enkelt inte haft ett 100% spikat schema.  Inte så att jag har slarvat med träning för jag ska tillbaka, men jag har ibland stuvat om ordning lite grann och kanske även bytt något pass mot något annat. Det har varit mycket betoning på att det ska vara roligt att träna och inte bara vara så målfokuserat hela tiden.

Och i går när jag kom hem var jag lite lagom.. vi kan kalla det för trög kanske.

Lätt huvudvärk, hungrig, fortfarande sega ben sen häromdagen och så började det regna. På det så var inte maken heller på gång.

Världens bästa Laila. Hon kom glidande uppför gatan i sin lilla bil och steg ur med ett leende på läpparna mitt i regnet. Hon såg ut lite som en uppenbarelse med en gloria av blont hår runt huvudet.

Och vet ni. Ibland är det skönt att inte alltid behöva lita till sig själv, sin egen hängivenhet och disciplin.

Keep the rain coming!

Det blev ett riktigt bra löppass. Och ibland går ju kilometerna bara löjligt fort och man är hemma igen nästan innan man hunnit lämna gården.

Det är sådana träningspass man behöver ibland. Som ger positiv energi och en otrolig lust för mer.

”For a heart on fire for life life life and a burning desire for more!”

Laila flankerad av mig och maken.