onsdag 9 juli 2014

Morgonen har redan vaknat

Klockan har inte ens passerat 05 när jag sitter på farstubron i solen och knyter på mig skorna. De senaste dagarnas värmebölja sliter hårt på den som tränar på eftermiddagar och kvällar. Jag är en av dem. Morgontimmarna räcker liksom inte till.

Det är nästan 15 grader, men jämförelsevis med gårdagen så är luften sval och det är bara skönt att komma igång med träningen. Jag andas girigt den friska luften. Det gäller att passa på. Om halvannan timme sitter jag där på kontoret igen. Hela dagen.

Jag följer den gamla nedlagda banvallen mot Pusselbo. Har man tur kan man få se både räv och hare.

Dimman ligger fortfarande över hyggena. Vackert och lite mystiskt. Tanken vandrar iväg till en tidig morgon i södra Nepal. Kanske att det kommer en tiger smygande i skogskanten?


Sedan tar jag den låånga backen upp mot norra Bjusan. I mitt huvud har jag delat upp den i tre delar. Så här i arla morgonstund har jag dock inga som helst krav på mig själv vad det gäller fart. Det blir det tempo det blir. Meningen är inte att jag ska komma hem halvdöd och kollapsa på hallgolvet. Jag ska bara må bra.

Uppe i skogen ligger sjön som en spegel. Det är löpning när den är som bäst. Det är livet när det är som bäst.

Bjusan.

Och det märks att det är fler än jag som trivs så här på morgonkvisten. När skogen är fuktig och luften är klar. När solen silar snett mellan trädstammarna och värmen ännu inte blivit tryckande. Fåglarna kvittrar som galningar i träden och buskarna.

På andra sidan sjön tar jag grusvägen hemöver. Och! Jag har tur. Där i vägkanten, alldeles mot skogen står skogens Konung. Han tar några steg in mellan träden, men stannar sedan och betraktar mig med en blandning av nyfikenhet och skeptiskhet. Men han står kvar. Jag tackar för förtroende och försöker att låtsas att jag varken ser eller hör och ännu mindre är intresserad. Kameran tänker jag allra minst försöka ta upp. Jag bara njuter av åsynen. Tyvärr kommer väl hans morskhet möjligen att göra att han inte överlever hösten.. L

Jag stannar som hastigast till överst på backkrönet innan vägen böljar neråt mot Tunaslätten och bebyggelsen. Dimmor och blånande berg.


Min morgonträning är snart över. Hemma väntar maken med en tallrik nyplockade smultron, müsli och fil. Början på en bra dag.

5 kommentarer:

  1. Underbara foton och poetiskt inlägg! :-)

    SvaraRadera
  2. Läser och suckar längtansfullt ut. :)
    Tack för att du delar med dig. Fint skrivet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Och du ska se att du också snart är där igen!

      Radera
  3. hej Laila.härligt att du springer igen! hör av dig om du vill springa i Leksand ngn gång. och så hör vi av oss om vi kommer till borlänge! vore sannerligen dags. kram

    SvaraRadera