Höst

Det går inte längre att förneka. Gryningarna kommer senare. Kvällarna kommer tidigt. Och nätterna är mörka. Och trots att några på de sociala medierna ber, hoppas och gnäller är det bara att acceptera faktum. Och även om det den här veckan verkar bli lite varmare igen så finns det ingen återvändo. Det är oktober. Det är höst.

För mig är det fine. Jag gillar alla årstider. De har alla sin charm. De är alla välkomna. De är alla fantastiska. Fast på olika vis.

  

Hösten är färgernas årstid. Höstfjället med sina sprakande färger i gult, orange och flammande rött – vackrare får man leta länge efter! Klara höstdagar med klarblå himmel när luften är lätt att andas. Underbar tid att vistas ute! 

Och hösten är regnet och ruskets årstid. Vinden blåser snålt och kallt. Regn. Duggregn. Blötsnö. Och snöblandat regn. Och det är även då det är helt ok och tillåtet att sitta inne och trycka under en varm filt med en mugg het choklad med grädde mellan händerna. Man eldar i kaminen och sitter och tittar på lågorna. Vi eldar stearinljus och bara njuter när höststormarna ylar runt knuten. Det är ju bara så mysigt. 

Men det är klart att det tidvis tär på psyket att få till löpträningarna. Speciellt de längre. Jag menar vad väljer man när regnet kommer parallellt med backen och temperaturen är nära nog noll? Att ta sig ut i rusket och springa långpass eller köra pannben på löpbandet och stå på ett och samma ställe och bara ”lyfta på fötterna” och kolla in i en blommig tapet timme ut och timme in? 

Natten är redan nästan två och en halv timme längre än dagen så det gäller att ta tillvara på chanserna man får att vara ute i dagsljuset. Speciellt de dagar då himlen är mer eller mindre molnfri!