måndag 21 oktober 2013

Fredagsmys

Snö har fallit under natten, men nu har det klarnat upp. Solen skiner från en alldeles blå himmel. Jag är skönt utvilad efter en natts god sömn och en vilodag. Skogen och stigarna hägrar. Liksom trevligt löpsällskap. Det är alltför sällan nu för tiden. Mer än någonsin har jag blivit en ensamvarg i mina löparskor.

Maria: Bara glada miner. 

Efter en viss förvirring om och var vi ska mötas träffar jag längst-löpade Maria. Och så börjar ett tre-timmes långt löppass. Jag hade gärna sprungit mer längs stigarna uppe i berget, men med tanke på alla människor och gevär som finns runt om i skogen under veckan så väljer vi grusvägarna runt berget i stället.

Mot solen. Spring mot solen!

Full rulle på Maria både upp och ned.

Finns det något bättre än en stig i skogen?

Men det är bara en så fin dag. Och kilometerna försvinner. Vi pratar. Skrattar. Allvar. Skoj. Jag njuter. Det är verkligen skillnad att springa med sällskap och springa ensam. Fast bägge har sin charm antar jag. I fredags var det fint med lite löpgemenskap. 

Jag och Maria. Två nöjda ultralöpare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar