Ultralöpning - när den är som bäst

Fem-sex timmar till övers? Har du tråkigt? Alla sysslor både inne i huset och ute i trädgården färdiga? Du vet inte vad du ska ta dig för med? ;-) Japp! Ultralöpning är grejen!

Jag förbisåg allt på ”att-göra”-listan. Solen sken och himlen var åtminstone fläckvis blå. Och innanför husets glasrutor så såg det varmt och skönt ut där ute. Väl ute blåste det dock snålt, men jag ska faktiskt inte gnälla. Det var perfekt väder för att vara ute länge och springa. Är det varmt måste man ha så mycket vätska med sig och är det kallt blir det i långa loppet svårt att hålla värmen. I går var vädret alldeles lysande. Lysande för fem-sex timmars löpning.

Jag packade ryggan för ultrapass. Vatten, några bars, lite sockertabletter, toapapper, telefon och jacka. Vad kan man rimligen behöva mer?

Jag ville springa så lite asfalt som möjligt. Och visst hade jag kunnat göra annat vägval, men sex kilometer asfalt av 50 kändes helt ok. Annars var det mest grusväg men också cirka tolv kilometer stig och myr.

Och det var härligt i skogen. Det blåste förvisso, som skrivet, kallt i motvinden, men det var frisk och klar luft. Jag gillar hösten! Ok. Jag vet. Det säger jag om alla årstider! Och det är väl så det ska vara när man bor på de här breddgraderna? Vi har fyra årstider och jag tycker om allihopa. Jag gillar läget helt enkelt. Vilken årstid det än är!

Men visst är det höst. Även om jag såg blommande mjölkört, lupiner, rödklöver och blåklocka så är övertaget klart för röda lingontuvor och ris dignande av söta blåbär. Och överallt var det bärplockare. Ja, nästan överallt. För det allra finaste lingonstället .. där hade ingen varit! Och pratet om att det inte finns några svampar i år förstår jag inte alls. Jag fick tassa fram på stigarna för att inte göra svampmos!

Att det har varit en varm och torr sommar råder det dock ingen tvekan om. Jag klarade mig så gott som torrskodd över myrhål som normalår är typ ganska blöta.

Jag njöt hejdlöst av dagen. Många timmar i skogen är ju inte varje dag man varken har tid eller lust med för den delen. Men innan jag var hemma igen kom tröttheten smygande. Energin tröt helt enkelt. För mycket ut i förhållande till intaget. När jag kom hem fick jag sitta en stund på verandan och vila för att orka masa mig till duschen.

Maken däremot hade massor med energi trots långpass på cykel vilket betydde att kvällsmaten var räddad!