På toppen av Kebnekaise.
Jaha ja. Det var
det det. Tillbaka i ekorrhjulet. Och nu är det så otroligt vardag igen så man
kan dö lite grann inombords. ”Äta, jobba, sova, dö.” Men så illa är det ju faktiskt inte. Dö kan jag
byta mot träna och genast andas det lite hopp i den strofen. För träningen är
ju det näst bästa jag vet! Och träning blir det ju dessutom massor av.
Annars är det så
att semestern blev väldigt mycket just semester. Det är svårt att få till
seriös träning när mer än hälften av semestern tillbringades på varmare
breddgrader och då talar vi om varmare
typ 30 grader eller mer.
Men jag klagar
inte på det. Livet är väl i första hand till för att levas? Träningen får komma
i andra hand.
Glass i stora lass.
Och nu när man
har överlevt semestern och man är back in reality så får man ju hålla humöret
uppe. Och maken och jag har almanackan full av inplanerade roligheter i höst.
Som vanligt är tid en bristvara. Nej… Vänta! Hur var det? Allt är en
prioriteringsfråga! DET har jag hört från säkra källor.
Men livet känns
som sagt var väldigt inrutat och alldagligt igen. Och i kväll väntar veckans
fjärde träningspass. Semestern är slut.
Solnedgång över Kreta och ännu
en avslutad semester.
har saknat dina blogginlägg, och dig!
SvaraRaderaDu är snäll du Jonna! :-D
RaderaSkönt inlägg! :)
SvaraRadera