Blöt blötare

Jag läste om Anna Haags sankmarksträning och blev lite orolig för mitt eget kvällspass i myren som var planerat till i går kväll. Hon skrev nämligen om bromsar. Jag och bromsar är ingen bra kombination. Ja, alltså bromsarna tycker säkert det, men jag gör det inte. De är efterhängsna, envisa, det gör verkligen ont att bli biten och sticken brukar irritera, svälla upp och klia i flera dagar efteråt.

Men som vanligt: Varför oroa sig?

För det regnade! Och bromsar gillar inte regn. Bromsar ogillar regn mer än vad jag ogillar dem. Inte en endaste liten broms i sikte med andra ord.

Den stora funderingen var annars hur man skulle klä sig. Maken gjorde ett smartare val än jag. Jag frös och var allmänt kulen, så trots att det var relativt varmt ute, trots ihållande envist regn, så valde jag min täta regnjacka. Jag ville inte frysa. Det var misstag nummer ett.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag blev blöt nerifrån, uppifrån, utifrån och inifrån.

Misstag nummer två blev att jag tog av mig regnjackan och knöt den runt midjan. Jag blev helt enkelt för varm. Jackan samlade på sig vatten och jag blev extra (?) blöt där den satt och hängde och slängde. Sedan blev jag riktigt blöt och kall på bara armar. Uppe på myrarna svepte vinden och regnet fritt. Men att ta på sig jackan igen var heller ingen höjdare då den blivit blöt på både insida och utsida.

Det var i vilket fall underbara 90 minuter vi tillbringade i regnet ute på sankmarkerna tillsammans maken och jag. Det går långsamt och är tunglöpt. Men det är härligt att komma ut till platser dit man annars aldrig kommer. Och jag tog mig tid för att stanna till och stoppa ett eller annat hjortron i munnen. Guld värt bara det.

Efteråt var vi genomblöta. Från topp till tå. Att ställa sig mitt i bäcken och låta vattnet skölja bort myrvatten, lort och mossa från skorna spelar liksom ingen roll. Vad det gäller blötheten gör det varken till eller i från. 

Sko- och strumptvätt. Arkivbild. 

Bonusfilm “Sankmarkslöpning” dock från en helt annan dag: