måndag 13 maj 2013

Sven-träning

Det borde ju vara enklare att ta sig upp och ut vid 5 på morgonen i maj jämfört med en dag i november, vilket jag inte har några större problem med, men i morse ville verkligen inte huvudet vara med i matchen. Jag var tvungen att resonera lite med mig själv. Sådana här gånger måste jag påminna mig själv om meningen och målet med träningen och om varje enskilt litet träningspass betydelse för det stora hela. ”Att vara eller inte vara? Vill jag eller vill jag inte? Och framför allt: Hur mycket vill jag?” Och sen kliver jag upp ur sängen, drar på mig träningskläder och löparskor, kliver ut genom dörren, slår på gps:en och springer iväg.

Det är fyra grader och ett stilla regn har just upphört. Luften är liksom nytvättad och otroligt skön att andas in. Och jag tar djupa lugna andetag. Och jag tänker på hur lyckligt lottad jag är! Livet, livet är underbart!

Jag tänkte på två saker.

Jag tänkte på fågelsången. Det var en hel kör av olika stämmor och sångslingor. Att veta vad jag ser för fåglar tycker jag är intressant och spännande. Och jag klarar mig ganska bra där. Men när det kommer till att identifiera fåglarna genom hörsel så är det bara att erkänna att jag har massor att lära. Det mesta faktiskt. En liten utmaning i sig. Men att avnjuta fågelsången i arla morgonstund kan man ju göra oavsett om man vet vilken art det är eller inte. Och det är rogivande. Bra start på ännu en arbetsvecka. Lugn!

Jag tänkte på löptekniken. På de saker som Coach trycker på. Och på de saker som Rubin tryckte på i torsdags. Och de saker som Simon tryckte på i Portugal. Öva öva öva! Övning ger färdighet.

När jag kom tillbaka hem tänkte jag på Sven. Vi hade en liten diskussion om det där med styrketräning för klena (och lata) löpare i helgen. Eftersom det är tråkigt, drygt och allmänt frustrerande att få till det där med styrketräningen, speciellt om man måste ta sig till ett gym, så gav jag Sven tipset (pekade med hela handen) att han skulle köra 20 situps efter varje konditionspass han genomför under devisen att lite är bättre än inget! Och eftersom jag har en tendens att stryka mina rehab/styrkepass, alltid som första val om jag måste stryka pass, så tänkte jag att detta borde vara en uppmaning inte bara till honom utan också till mig själv. Lätt att ge andra råd. Svårare att ta sina egna råd till genomförande. Således körde jag 20 situps och myntade ett nytt uttryck. Kanske något även för dig?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar