Mysigt i österled

Här kommer ytterligare en tävlingsberättlese från Loxodonta Borlänge Ultra 6h och det är med nöje jag kan presentera Mons Ø Tingelstad´s upplevelse. Det är ju så klart extra roligt med en deltagare hela vägen från vårt vackra grannland Norge och visst hoppas jag att det ska komma fler löpare från Norge till nästa år. Tack Mons för att du kom och sprang och tack för att du delar med dig av din berättelse!

Heja Norge!

MYSIGT I ÖSTERLED 

Jeg lot meg lokke av Lailas blogg hvor hun skrev: "Än är det inte för sent att anmäla sig!" Sist fredag la jeg derfor i veg vel 40 mil sørøstover, til mitt første 6-timers løp i Sverige.

Overnatta greit på Borlänge Hotell & Värdshus. Løpsmorgenen bestemte jeg meg for å tinge også neste natt der: "har man akkurat gått på en kraftig skattesmell, kan man like så godt gå ned med stil!" Det var i alle fall godt å vite at jeg slapp å kjøre hjemover samme kveld..

Rett før start gikk jeg bort til Laila og sa:" Det er ditt ansvar at jeg er her!" Og seinere hadde jeg faktisk en følelse av at hun og de andre holdt sin vernende hånd over meg: "Heja Norje!" og "Heja norrmannen!" lød ved atskillige rundinger!

Banen var lettløpt, nærmest kvadratisk, med sider a ca 400 meter, og flat. Sein vinter hadde gitt arrangørene et veldig arbeid med snø-, is- og grusfjerning før vi priveligerte kunne legge i veg. Mat-/drikkestasjonen var svært mangfoldig og "korv", kaffe og krus med blåbærsuppe, var positive overraskelser!!

Oppmuntrende tilrop og smil fikk vi mye av, og en trivelig tone herska deltagera imellom. Jeg gjenkjente noen: mange svensker er flittige deltagere på lengre norske løp. Men jeg kan absolutt anbefale flere å ta turen også motsatt veg.

Alle mottok etter løpet ei fin deltagermedalje! Jeg kunne kanskje ønska meg ei kjapp samling der vi kunne fått klappa for de som løp aller lengst?

Mons med ett leende på läpparna! 

Sjøl nådde jeg, som er 55 år, 56 km. Fortsetter jeg "å flyge" lenger enn jeg er gammal til, blir detta riktig bra med tid og stunder... Det gir meg stor glede å væra i bevegelse og en er så heldig som får væra frisk og KAN gjennomføre slikt. Det finnes så altfor mange andre skjebner! Men nettopp DE gir heldige meg ei slags takknemlighetsplikt til å prøve å leva livet, mens jeg har det.

Mvh Mons Ø Tingelstad, Tynset IF, Norge.