Ingen vårvärme direkt

Det var ännu en solig dag igår. Jag hade nog räknat med att det skulle vara ganska behagligt att springa hem från jobbet och det var det i alla fall den första timmen.

Solen hängde lågt alldeles över berget och jag njöt av att ha den rakt i ögonen, bländande. Efter allt grått väder i vinter är solen en njutning.

Jag kände mig lite seg i benen efter intervallpasset på bandet, men efter en blick på gps:en var jag nöjd ändå för jag höll ett gott tempo. Det var också ganska skönt när jag sprang söderöver längs Mjälgavägen för asfalten var bar och torr. Kanske en anledning till att löpningen blev lättare? Det har ju varit mycket is, modd och halka ett tag nu.

Förbi Fagersta och vidare över åkrarna mot Tuna var det hård halkig snö som underlag. Det var lite jobbigare att hålla tempo. Det var också strax därefter som solen behagade att dala ner under horisonten och lämna mig i ett tilltagande mörker och i en ännu snabbare dalande temperatur. I samma veva vände jag också hemåt och fick en lätt snål och kall vind rakt i bröstet.

Jag försökte gömma fingrarna inne i torgvantarna så gott det gick men det var inte särskilt effektivt. Det tog inte många kilometer förrän jag var stelfrusen om både händer och ansikte.

Men det var ju ändå inte så långt hem och löpningen kändes fortsatt fin. Den sista halvmilen hem fick jag jobba lite hårdare för att hålla tempot och fast jag sagt åt mig själv att jag inte skulle ha något krav på farten så började jag ju så klart att springa mot klockan för att inte medeltempot skulle höjas. Det var ändå inte alltför plågsamt över åkrarna runt Trönö för där var vägen återigen bar, men när jag närmade mig hemmatrakterna, där vägen lite lite smått lutar omärkbart uppåt hela vägen, där var det riktigt halt med is och höga iskanter. Det blev med andra ord en bra avslutning.

Bara för att plåga mig själv extra tog jag också lilla förlängningsrundan innan jag fick styra kosan hem.

Pustade välförtjänt ut när jag kom innanför dörren. Glad att jag dragit ut passet lite i längd då det blev lite kortare dagen före. Det var också nästan bra att maken inte kom och mötte mig i hallen. Jag var så stel om läpparna att jag nog inte hade kunnat forma några ord. Var tvungen att värma fingrarna lite innan jag kunde dra ner dragkedjan på jackan och knyta upp skorna också.

Lyxade till det med en mugg varmt honungsvatten som värmde gott inifrån innan jag kröp in i duschen.