Jag kör en
favorit i repis. För än är det inte för sent. Att anmäla sig! Den 6:e april
tycker jag att just DU ska stå på startlinjen.
Mitt första ultralopp - 6 timmar
Det kom ett mail i min låda förra veckan som gjorde mig ledsen. Det handlade om varför avsändaren inte vill starta i sitt första ultralopp. Det vore väl bättre och på sin plats att tänka på varför man INTE ska stå på startlinjen.
Johan Eriksson från förra årets upplaga av Borlänge Ultra 6h.
Om du frågar mig är just 6 timmars ultraloppen en genialisk tävling. Just därför att ALLA kan starta. ALLA kan vara med.
Om jag får utgå ifrån Loxodonta Borlänge Ultras varvbana, en bana på 1550 meter, så är den flack, enkel och lättsprungen. Kanske inte jordens mest spännande bana men lång ifrån den tråkigaste. Varvningen sker invid en liten dunge med träd som man springer igenom första biten. Andra biten går parallellt med en allé och där ser man bortöver mot den tredje delen. Den tredje delen går över fälten och så kommer den lilla skogsdungen med Tjärnasjön på höger sida. Har man tur kan man få se lite sjöfågel och här sitter man gärna och grillar eller har picknick fina dagar. Fjärde och sista delen går tillbaka till varvningen. Till banans nackdel får man tillstå att den är vindkänslig.
En 6 timmars tävling passar inte bara toppskiktet med snabba löpare. I en 6 timmars tävling spelar det ingen roll om du är långsam eller snabb. Proffs eller nybörjare. Alla springer på sina egna villkor och ingen behöver känna att de ligger sist. Man cirkulerar runt på samma varv och man kan springa eller gå eller varva efter behag. Man stannar vid varvningen och äter, dricker, går på toa och kanske att man hittar någon att springa ett varv med. Eller gå. Du väljer helt själv vilket tempo du håller. Och ALLA går i ”mål” samtidigt. Ingen blir lämnad ensam eller har en köpatrull i hasorna.
Bäst av allt är ju att vilken distans du än kommer så har du en distans. Spring ett maraton och bryt efter 30 kilometer så har du ju liksom ingenting. Spring 30 kilometer på ett 6 timmars lopp och du har ett resultat.
Här finns läge för ALLA att slå sitt personrekord i distans. Är du vältränad blir det längre. Är du mindre tränad blir det kortare. Men oavsett ålder, kondition och motivation så kan man vara med!
Borlängebanan är snabb. Sverige-eliten har stora chanser att slå rekord. Sina egna, och för de allra bästa, kanske till och med svenskt rekord.
Jag kommer själv att stå på startlinjen. Jag ligger mitt i mängdträning när tävlingen går av stapeln den 6 april så jag räknar inte med något lysande resultat, men jag kommer att få ett fint träningspass med trevliga löparkamrater. Gamla som nya!
Kanske är det så att många inte törs! ”Det är för långt!” ”Det är för länge!” ”Det skulle jag ALDRIG klara!” Men allt det där hänger ju bara ihop med vilka krav vi ställer på oss själv. Jag säger som jag brukar säga till världens bästa namne: ”Du kan och det kommer att gå jättebra bara du ger dig själv chansen!” VÅGA!
Inbjudan Loxodonta Borlänge Ultra 6h.
Några röster om förra årets upplaga av Borlänge Ultra.
Bilder från förra årets upplaga av Borlänge Ultra.
Jaa, varför skall man inte starta?
SvaraRaderaJag var en av dem som startade på Lördag förmiddag och jag skall direkt göra klart att jag tillhör inte ultralöparna. Kom väl 6:a nerifrån i prislistan. Jag var där och sprang med min fru vars företag sponsrar, har som bäst sprungit 15 km och är så pass stor i kroppen (bra bit över 100 pannor) att det där med löpning är helt fel sport. Fick dessutom leta reda på löparskorna..
Men vad hände idag?
Jo, dels var det helt ok väder.
Det var oerhört trevlig stämning från alla både värstinlöparna och funktionärerna. Det är faktiskt mera armågar och otrevligare på t ex Lidingöloppet. Det var fantastiskt skönt att se att ultralöparna går de också, i och för sig efter det att de har sprungit 27 varv men ändå..:-)
Bra service och en hel del bra tips som jag oftast valde att strunta i.
Meeen...när det har gått 3 timmar så misströstar jag, har ont i leder men upptäcker vid en varvning att nu har jag tagit mig 20 km, så långt har jag aldrig rört mig till fots.
Nu går jag in i "walking-mode" och det är lika glada tillrop för det och vips så var det 30 km. Fritt fram att fylla på kroppsförrådet när man passerar varvningen. Både med sånt man borde få i sig och med sånt jag borde ha undvikit inser jag nu...
Nu närmar sig klockan 6 timmar och då av någon anledning får jag bråttom. Det är lite coolare att springa längre än t ex Lidingö 30 km och av någon märklig anledning så skyndar jag mig de sista två varven, trots smärta i leder. När jag passerar varvningen den sista gången så blir det riktigt tokigt. Inte kan man sluta strax under en hel kilometer så nu var det till att bita och ta mig fram så fort det gick under 6 minuter. Det här trodde jag aldrig om mig själv!
Så nu har jag genomfört cirka 36 km. Om jag summer den faktiska omständigheterna:
- Jag har ont på en masa ställen.
- Blåsor på en tå
- Allmänt slut i kroppen
- Frös när jag kom hem, i och med att jag
fuskade med duschen där..
- Lite rörig i magen, OM... jag hade tagit ½
vatten och ½ något annat så hade nog blivit
bra. Stursk som man är så går man på erkända
sportdrycker som Cola, Fanta och kaffe. Med
summeringen att det helt enkelt var för
mycket sött och för lite vatten.
Men sen kommer det några roliga insikter:
- På mitt jobb cyklar man kanske 36 km, inte
springer.
Visst moraliskt övertag där när motion skall
diskuteras...
- Jag tror att jag kommer att bli bättre på
mina 15 km Lidingö. Nu vet jag vad jag kan,
minst, och kan intala mig att "jag kan bättre"
- Även om jag har jä...gt ont på sina ställen
så snuddar jag vid tanken att försöka mig på
27 varv vilket blir en mara, nästa år.
Mest för att matcha min fru som sprang det
idag (som hon heller aldrig har spungit).
Men om jag skulle misslyckas och kanske nå
39 km så har jag ändå bättrat mig.
- Sen är det ju lite kaxigt att ha en
Ultralopps medalj, den glänser lite xtra
bland de andra.
Så varför skall man inte starta?
//Nybörjaren från Ludvika