Det var plus 7 grader på eftermiddagen innan vi skulle ge oss iväg hemåt. Det kändes riktigt skönt ute och ändå var solen blek bakom tunna moln.
Det var välbekant tunga ben. Det gick segt. Och dessutom var det ganska svårsprunget. Spårigt, moddigt och riktigt blött. Innan vi hade kommit ens en kilometer så var jag dyngsur om fötterna. Mina ullstrumpor höll mig dock varm om fötterna ändå.
Det var en underbar eftermiddag, men den där njutbara löpningen infann sig aldrig riktigt. Jag njöt dock av sällskapet och att få vara ute i friska luften och röra på mig. Jag kan springa! Det är guld värt. Det kan få gå tungt. Ibland. Det gör inget!
Sorry to say, men hoppas inte för mycket, såg på prognosen att det fortsätter med en massa minusgrader, minst 10 dagar till :(
SvaraRaderaDet blir bra. Det är lite småtrökigt att springa i snöslask upp till fotknölarna!
SvaraRadera