Vägen hem

Jag var fulladdad med pannkaka och en försvarlig mängd grädde och jordgubbssylt. Allt för att vara pigg i benen. Men möjligen att det blev för mycket av det goda, eller om det var för mylsigt, för mycket uppför eller också är jag helt enkelt sliten för det blev två halvdryga timmar hem från jobbet.

Men det var en underbar kväll. Himlen var full av fina snöflingor, snön låg djup vid sidan av vägen och tung på träden. Och skymningen var magiskt blå. Det fanns ingen anledning att klaga. Tunga ben eller inte. Jag springer!

Såg tre söta rådjur som stannade vid sidan av vägen och väntade ut en bil innan de långsamt masade sig över vägen. De gav mig några förstulna blickar men brydde sig inte särskilt mycket. Det tackar jag för. De var fina att se!

Jag lyckades dock hitta de enda vägsnuttarna som fortfarande var oplogade. Men man börjar ju bli van!

Mindre roligt var timmerbilarna på 293:an som körde så ändå in i h… Hade jag inte tagit snövallen i besittning kan det nog ha gjort ont. Typ! Jag vill dock berätta att detta gällde två av tre. Den tredje höll ut rejält. Tack till dig!

Väl hemma efter löppasset blev jag uppassad av maken. Trots att han själv fastar, fixade han mat till mig. Som vanligt är jag grymt bortskämd!