fredag 1 februari 2013

Underbar vinterdag

Vilken underbar dag det var i går. En del vind men solen sken från en blå himmel. En sådan där dag som man helst vill tillbringa ute!

Så jag flexade ut från jobbet lite tidigare än vanligt. Fast med handen på hjärtat berodde det inte på härligt väder. Det berodde på att jag dels ville rädda min vilodag till att förbli just vilodag och att jag redan hade kvällen bokad. Skulle jag hinna med ett tvåtimmespass var det till och med läge för en tidsoptimist som jag att inse att jag var tvungen att nalla lite på dagsverkstiden.

Det är lite roligare att komma ut när det är soligt mot när det är gråmulet och mörkt. Inget snack om det. Så det kändes bra när jag sprang österut med solen i ryggen. En blick på gps:en sa mig däremot att benen nog var lite sega. Men det kan de få vara mitt i en mängdvecka. Så länge humöret är bra så är det bra. Det är i alla fall min filosofi.

Lite halt var det allt men mina spiky fick ligga kvar i fickan. Som jag skrivit tidigare så gillar jag inte att ha dubb på skorna. Det tar bort löpkänslan. Som att bada med kläderna på..

Halvvägs runt Ornäs-Torsång drog solen på sig nattmössan och försvann under horisonten. Kanske var det kombinationen av förhoppning-dålig syn-trötthet som gjorde det men ute på en åker fick jag se två rävar. Jag stirrade över fälten och mina ögon tårades. Jag torkade men tårarna fortsatte att rinna då jag fortsatte att stirra. Nej, det var nog två rådjur. Eller kanske … kan det vara två vargar!? Fast de var väldigt stilla? När jag kom närmare tittade jag besviket på två brunnar. Det gav mig glädje en kort stund i alla fall.

När jag vände tillbaka hemåt insåg jag att rundan var längre än jag räknat med. Jag skulle utan tvivel få stressa eller komma försenat till träffen med maken och i värsta fall bägge delarna. Det är ingen skön känsla att behöva stressa när man är ute och löptränar. Jag kände blodet börja sjunga i öronen. Inte bra. Inte kul. ”Slappna av! Det tar den tid det tar!

Och jo, jag fick stressa. Det blev ingen avslappnad och njutbar stund i duschen efter avslutat löppass. Och inte i bastun. Det blev att skynda sig allt vad tygeln höll. Jag blev ändå inte mer än fem minuter försenad. Och det förlorade morgonpasset är nu insprunget och jag ligger rätt i träningsschemat. Bra bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar