Kristina Paltén, nybliven världsrekordhållare på 12 timmar löpband, och jag.
Det började inte bra. Och fortsatte inte bättre.
Lustlös. Orkeslös.
Bet ihop och körde på. Men tröttheten kom mer och mer. Varför var frågan jag grunnade på. Sovit gott. Ätit bra frukost. Var det så enkelt att det helt enkelt var för tråkigt?
Maken kom med räddning. Gah! Jag skulle testa en ”Johan Steene” och dricka grädde för att få lite energi. Och jag var helt övertygad om att det skulle fungera alldeles utmärkt.
Vad dricker du på träningspasset? Resorb eller grädde?
Och det gjorde det i dryga två kilometer. Sedan ville magen vända sig ut och in. Det gick bara inte att fortsätta. Trötthet och fysisk och mental smärta tog sitt.
JAG GAV UPP och klev av bandet. Satt länge på kanten och försökte uppbåda energin att masa mig in i duschen.
Dags att göra lite ändringar i träningsschemat för den här veckan också då. Suck.
Bra att du avbröt. Det är bättre och springa när man vill. Tycker jag. :-)
SvaraRaderaStarkt!
Kram på dig!
Jag är grymt missnöjd, men fortfarande är jag alldeles matt och mår lite illa så det var säkert det bästa.. Mentalt hade jag nog dock mått bättre av att fortsätta!
RaderaKom igen! Ny dag i morrn. Det ska vara roligt att träna, man får helt enkelt
SvaraRaderaVara beredd att lägga om passen lite. Det viktigaste är att du känner glädjen
i din träning, då kommer även motivationen.
Kom igen Laila kom igen !
Tack Hasse! Men ibland känns det faktiskt inte roligt..
Raderamen åh, dumma fantastiska du! Även om man mår bättre mentalt av att aldrig "ge upp" så är det kanske inte värt det, då kanske många andra pass tvingas ges upp istället!
SvaraRaderaAbsolut sant Jonna! Men att "ge upp" är verkligen inte min grej. Det är inte bara handen in i kaklet. Det ska till och med vara ändå till huvudet tar i kaklet! :-( Korkat? Japp!
Radera