Hellre skogsbilväg

Tio timmars sömn. En god frukost. Nollgradigt. Löpning.

Jag drog på mig ryggsäcken och satte av mot Länsan när Krister for till Mellsta för Göteborgsvarvsträning. Jo, då. Han frågade om jag ville med men jag nobbade. Skogsvägarna lockade. Det har varit mycket stadslöpning och bandlöpning.

Vinterväg i skogen.

Det där sega var fortfarande kvar i kroppen, men det var en underbar dag att vara ute att springa på. Och fåglarna var som vårtokiga och kvittrade i varje träd och buske.

Här växer det liljekonvaljer om någon månad. 

Såg färska spår av älg och spanade ivrigt helt förgäves.

Och det var skönt ute på skogsbilvägen förbi Länsan. Inte mycket trafik, men mycket skog. Det var lugnt och meditativt. Mådde ganska bra får jag väl skriva.

Länsansjön i vinterskrud.

Testade en ny energidryck och blev lite full i skratt när det var en symbol på flaskan som sa att man skulle skaka den innan man drack den. Skulle tro att det räcker med att ha den i ryggsäcken under 15 kilometers löpning va?

Välskadad efter 15 kilometer i löparryggsäcken?

Efter nästan exakt 20 kilometer dök maken upp med bil. Och trots att det var en kanondag längs vägarna tvekade jag inte en sekund att dyka in bredvid honom på passagerarsätet. På det viset så får jag en löptur i morgon också vilket annars jag skulle ha blivit utan. Jag är (försöker i alla fall) att vara ”lydig” och hålla mina mil i veckan och inte bara träna huvudlöst.

Vinter i Mumindalen-känsla!