Från värst till bäst

Söndagen bjöd på ännu en sådan där fantastisk dag med sol och ledig tid. Det vill säga ledig tid för träning. På schemat stod två timmars löpning. Själv kom jag inte på någon runda som jag verkligen var sugen på att springa, så Coach hjälpte mig på traven.

Järnvägsbrorundan runt Duvnäs. Original riktningen på rundan, medsols, var de första åren jag sprang av någon outgrundlig anledning alltid jobbig. Den har gått från ”värsta rundan” till kanske inte bästa men ändå en liten favorit. Det beror inte på de rullande backarna runt Repbäcken. Och inte heller beror det på att folk kör som galningar efter Bäsna vägen. Och det beror inte på de bjäbbiga småhundarna som biter en i knävecket om man inte håller tempot i backen där de bor. Och det beror sannerligen inte på att tåget kan komma när man är ute på bron och det beror då allra minst på att man tvingas springa halvannan kilometer längs en nästan alltid starkt trafikerad riksväg. Nej, numer är jag tillräckligt pigg för att kunna njuta.

Järnvägsbron i Duväs.

Och den sträckningen som är den stora behållningen är den lilla vägen mellan Färjenäs och Solbacka där man springer så gott som uppe på älvbrinken några kilometer. Det är så nära riksvägen men det är ändå en liten oas. Trafiken hörs inte alls. Och tvärtom är det sällan man möter något motorfordon alls. Man hör fåglarna. Vinden i lövträdens toppar. Det är mycket idylliskt. Och lätt att njuta av livet.

I går var solen insvept i en tunn slöja av moln och våren kändes långt borta. Det var visserligen vindstilla men det fanns ingen värme i luften alls. Faktiskt lite småkyligt.

Dalälven ligger frusen och stilla. 

Mängdveckan gjorde sig också påmind och återigen fick jag slita emellanåt för att hålla tempot. Det var faktiskt så att jag tänkte ”vila” de sista kilometerna hem. Men det lilla ordet glömmer man snabbt. ”Vila? Vem? JAG? Vad då för?”

När jag lite småkulen kom hem fick jag en trevlig och skön överraskning. Maken vet att jag är barnsligt förtjust i att stå inne i bastun, när vi tränat på jobbet, och torka mig efter duschen. Jätteskönt att slippa stå blöt och frysa. Och gissa vad han gjort? Jo, han hade värmt upp vår egen bastu så jag kröp in där efter en varm dusch och njöt välförtjänt i värmen och en väl genomförd träningsvecka. ”Bortskämd? Vem? JAG? Ja! Absolut.”