D-vitaminträning

Jag var igång redan vid halv 5 i morse. Den här gången dock inte för träning utan för jobb. Och det var lite tungt att åka till jobbet när jag de senaste elva måndagarna varit ledig och kunnat göra vad jag vill (läs springa långpass).

Men den tidiga jobbmorgonen rendera i att jag kunde stämpla ut lite tidigare och i stället för att sitta inne och titta ut på solen fick jag faktiskt vara ute i solskenet. Nu ska jag erkänna att det såg skönare ut inifrån än det egentligen var utanför glasrutorna. Det var soligt men kyligt.

Men i sällskap med Krister drog vi iväg sydost över åkrar och genom byar. Jag gladde mig mycket åt att komma bort från stan en stund för helgen bjöd på massor med stadslöpning. Så här efter mycket grått väder var det också otroligt skönt och befriande med lite sol. Och jag njöt speciellt när vi sprang med den mitt i ansiktet. Jag lapade verkligen solskenet. Bunkrade d-vitaminer, löpglädje och avslappning.

Det var också finfint att jag och maken för en gångs skull lyckades få ihop våra träningsscheman för ett löppass tillsammans. Det tackar jag speciellt för. Vi satt faktiskt i går kväll och försökte pussla ihop några gemensamma träningar så det kan bli en bra vecka både för löpning och sällskap.

Underlaget var verkligen varierat. Ibland var det torr fin asfalt som rätt som det var hade en supertunn glashal hinna av is som gjorde att jag ibland fick ta några danssteg och ibland höll på att halka på ändan. Några gånger fick vi väja och hoppa över stora vattenpölar, ibland var det knölig is och några gånger snömodd.

Jag höll ögonen på farten och när det inte var långt kvar ville jag inte att medelfarten skulle sjunka. Otur för mig dök dagens längsta och segaste backe upp under mina fötter. Jag klarade dock utan större problem eller ansträngning, tyckte jag, att hålla tempot. Men det kom tillbaka som en bumerang. Direkt efter passet var jag tvungen att sätta mig ner. Orken var typ slut. Och inte blev det bättre efter en alldeles för lång och het dusch. Som grädde på moset torkade jag mig i bastun också och när jag kom ut därifrån ville jag bara lägga mig ner och sova.

Som vanligt kom maken till undsättning och väl hemma igen kunde jag sätta mig vid bordet och återladda med pasta och lax.

Trött. Nu är jag trött. Och jag kommer att somna ovaggad i kväll. Underbar dag. Livet leker.