Sista måltiden

Den sista måltiden består av blomkålssoppa och pannkaka med jordgubbssylt och grädde. Och ett glas mjölk till det. Jag intar den med trevligt sällskap nämligen maken och plastsonen. Eventuellt andra likheter och associationer upphör därmed.

Det var så klart Krister som kom på idén och jag säger bara ”Tack Jonas Colting för den!”

Eller jag ska väl inte vara så negativ. Jag hängde på alldeles frivilligt. Och egentligen så har jag inte ångrat mig. Jag ser det som en utmaning. Dessutom så är det över inom 24 timmar. Hur det än går.

Jag skriver så klart om korttidsfastan. Jonas har skrivit om det där (läs här) och Krister gillade tanken. Att fasta och enbart dricka vatten under 24 timmar. Jag halkade med på ett bananskal. Det låter vettigt det han skriver. Och jag tror rakt inte att det är skadligt även om det inte skulle stämma. Och som sagt så ser jag det som en utmaning. Jag har nämligen den bestämda tron att jag inte klarar mig utan mat. Ja, alltså då pratar jag inte om alls, utan under 24 timmar då. Jag brukar bli att lida fasligt av ont i magen när jag blir hungrig. Huvudet brukar molvärka och jag blir tyst och tillbakadragen. Och jag tror absolut inte att jag pallar att bara dricka vatten under ett dygn. Och jag har rakt aldrig frivilligt avstått mat förut!

Varför jag har bestämt mig för att det aldrig kommer att gå vet jag inte riktigt. Sanningen är ju den att jag varit utan några mängder mat att tala om under längre tid än så några gånger. Som när jag satt fast på hög höjd på Khan Tengri eftersom snön vräkte ner och lavinfaran gjorde det livsfarligt att ta sig ner till baslägret. Jag överlevde både lavinerna och att vara utan mat.

Men nu ser jag alltså fram emot det närmaste dygnet med skräckblandad förtjusning. Att vara utan frukost tror jag är värst. Eller kanske att gå och lägga sig hungrig och försöka somna..

Inget snack. Det blir en utmaning att stå emot suget.