Katastrof

Det är det första ord som kommer över mina läppar när jag ser det. Hålen i mina vintertights. Det är inte så konstigt för de har några år på nacken. Och de har varit med på ett ansenligt antal mil. Så jag ska inte klaga. Och det är absolut ingen katastrof. DET är något helt annat än ett par utslitna löpartights!

Min första tanke att jag omgående måste köpa nya likadana. Just fodrade löpartights tycker jag är svårt att hitta några som sitter bra. Och så gillar jag inte att prova kläder heller förstås.

Jag har ett par vintertights till av ett annat märke som är obetydligt använda. Av samma anledning som de andra är utslitna fast tvärtom då. De är inte sköna, sitter inte bra och begränsar löprörelserna. Men det är ett alternativ om jag inte vill öppna plånboken.

Ett annat alternativ är förstås att springa med långkalsonger och vindbyxor. För det gör jag redan när temperaturen börjar sjunka ner mot 15 minus eller lägre. Funkar bra även om jag tycker att tights är det bästa plagget att springa i.

Tredje alternativet är så klart att jag faktiskt fortsätter att ha de gamla slitna. Såå slitna är de ju trots allt inte och nog håller de väl säsongen ut? På det viset kan jag ju skjuta problemet framför mig till nästa vinter.

När jag ändå är inne på det där med trasiga ägodelar.. Jag skulle första gången på typ 100 år åka slalom i mellandagarna då jag tog med tjejerna till Romme Alpin och för att lära dem allt jag kan om utförsåkning (”Nåväl, det går väl fort!”). Jag tyckte att min gamla utrustning, från ett annat sekel, gott skulle duga. Det gjorde den inte kan jag skriva. Jag borde kanske ha blivit röd av skam med de pjäxorna men jag blev så hysteriskt full av skratt att det bara inte gick att bli generad! Pjäxorna smulades sönder i flertalet bitar när jag försökte trycka ner dem i bindningarna.