lördag 19 januari 2013

Doping

Ja, egentligen ska man väl inte bli förvånad, speciellt inte när det gäller cykelsporten, men jag blir det ändå. Hur många gånger har man inte sett en allvarlig Lance Armstrong titta rakt in i kameran, utan att blinka, hävda att dopingryktena är helt ogrundade och att han alltid har varit ”ren”. Och jag är godtrogen och blåögd. Jag har trott på vartenda ord. Ända in i det sista har jag trott att det varit elakt förtal.

Men nu är det alltså ett faktum. Alla segrar, under alla år, all framgång har varit fusk. FUSK! Kan det verkligen kännas bra? Kan det verkligen finnas någon glädje i de segrarna? Hur kan man se någon i ögonen?

Det är oförlåtligt. Det är sjukt lågt. Det är USELT.

Men som om det inte räckte med det!


Jag läser i tidningen ”Doping har ökat bland motionärer”. Min fråga blir så klart: ”Och hur korkad får man vara?” Det är skrämmande. ”Många unga slussas in i missbruket via kosttillskott och energidrycker.” Det är sorgligt! Tragiskt! Så onödigt! Varför? 

Doping? Nej! Aldrig! Självklart!

2 kommentarer:

  1. Jag misstänker att de allra flesta stora idrottsmännen och -kvinnorna gör det. Det räcker med att en gör det, då måste de andra också göra det för att ha nån chans att vinna. Sjukt, sorgligt, och som du skriver "varför?". När det gäller motionärer är frågan ännu mer intressant, för de har ingenting att tjäna på det. Guldmedaljorerna får pengar, vad får motionärer för att förstöra sin hälsa? Ingenting. Varför???

    SvaraRadera
  2. Som udøver kan vi nok ingenting gøre andet end at holde vores egen vej ren og konstant tale for ingen doping indenfor løb.
    Mange skulle også overveje deres brug af smertestillende medicin, selv om det ikke er ulovlig doping, er det stadig unfair overfor rene konkurrenter!

    SvaraRadera