Skam den som ger sig

Träningsvärken hade dragit sig mer mot låren och ljumskarna kändes lite bättre, vilket gjorde det möjligt för mig att åtminstone gå ganska normalt. Förutom i trapp då. Men smärtan var inte mindre, utan snarare värre. Jag måste väl erkänna att det dock inte varit enbart till förtret, även om det inte är särskilt behagligt när det smärtar för varje rörelse och nog dessutom är ett kvitto på att jag inte har tränat helt smart. Nej, men det är ändå ett bevis på att man har tränat. Känns tillfredsställande på nått vis ändå trots allt.

Så mitt koncept för att bli av med träningsvärken fick en chans till. Träningsvärk ska med träning fördrivas. Och skam den som ger sig.

Jag var redan, inte bara sugen utan ganska hungrig, när vi kom hem från jobbet. Jag laddade med varmt honungsvatten och två bitar rocky road. Sedan var det dags igen. Det blev dryga timmen på trainern. Kändes otroligt segt, men jag härdade ut och lyckades faktiskt hålla ett något högre tempo än i tisdags. Jag upptäckte, om jag nu inte gjort det redan förut, att även om jag spelar mina favoritlåtar så är det inte alls säkert att de passar att träna till. Och när det börjar gå tungt kan det hjälpa en hel del att ha ”rätt” låt att trampa till.

Efter cyklingen försökte jag halvhjärtat att slingra mig ur styrkepasset. Maken hade redan, trots att det bara var torsdagskväll, tagit fredag, julhelg och ledigt. Kändes aningens oinspirerat att då klämma in dubbla pass när han hade gosat ner sig i soffan med levande ljus och brasa i kaminen, men .. Skam den som ger sig.

Men jag kunde konstatera redan under de första knäböjningarna att det gjorde ont. F****t ont! Funderade fram och tillbaka medan jag fortsatte att lyfta hur jag skulle göra. Det var inte roligt. Motivationen var låg. Det märktes. Det var inte mycket krigare i mig just för kvällen.

Sedan lyckades jag med konststycket att inte bara få skivstångsställningen rakt över foten utan också klämma ett finger under stången. Aj aj!

Medan jag fortsatte att fundera på om jag skulle korta av eller rent av avbryta träningen så tickade minuterna och träningen på. Och innan jag hade kommit till ett beslut hade jag kört igenom det jag tänkt göra från början. Kändes helt ok.

Skam den som ger sig. Men om inte träningsvärken ger sig nu, i alla fall en hel del, får jag nog tänka om och ta rådet om en långpromenad i stället.