I väntans tider

I väntan på jordens undergång tog jag mig en löptur. Fast om jag ska vara ärlig så trodde jag inte på det där. Och om jag hade gjort det så var en löptur inte det sista jag skulle göra.

Men det var en småtrevlig tur. Fast solen återigen lyste med sin frånvaro. Det var snömoddigt och på de värsta ställena halkade jag bara fram och tillbaka i bilarnas hjulspår. Av den anledningen gick det inte att springa lite fortare någon kilometer som jag tänkt göra. Men det blev ganska bra tempo ändå. Kändes bara bra!

Efter löppasset laddade jag tillbaka med supergod energi. Laxlasagne, sallad, broccoli, julmust och två apelsinklyftor. Kalasgott! Och nu väntar tolv lediga dagar! :-D

Träningsvärken då? Jo, låren plågade mig även om det faktiskt var ganska mycket bättre än i går! Fast nerför i trappor är fortfarande ganska ”ajaj”.