Den gubben gick inte

Träningsvärken var besvärlig. Som sagt: Jag kunde knappt gå. Hur blir man snabbast av med träningsvärk? Möjligen att det är en skröna, men jag trodde det bästa sättet var att träna bort den.

Jag vet inte när jag sist hade hederlig gammaldags träningsvärk. Lite brukar ju kunna vara smått så där ”ontskönt”. Det här var inget skönt. Bara ont.

Så igår tog jag en liiten uppvärmning på dryga timmen på cykeln. Svetten rann i floder. Sedan gav jag mig i kast med skivstången för knäböjd och bänkpress varvat med situps, tåhävningar och fotstyrka.

Jag körde tills benen darrade och jag knappt tog mig upp. Samma sak med bänkpressen. Sista repetitionen var ett nödrop!

Kände mig grymt nöjd efteråt. Fast tiden hade ju återigen hunnit dra iväg och som så många gånger förr fick jag stressa med dagens sysslor, måsten och avslappning.

Det som var det bästa med träningen i går var ändå att jag och maken tränade tillsammans. För omväxlingens skull jämför med hela hösten var det han på löpbandet och jag på trainern. Det spelar rakt ingen roll. Att träna tillsammans är dubbelt så kul. Eller hälften så tråkigt. Beroende på vad man tränar.

Men min uträkning att träningsvärken skulle ge upp och försvinna av ytterligare ett hårt pass i hemmagymmet var bara att glömma. Jag får nog komma upp med en bättre plan eller revidera den jag har. För jag har riktigt ont och vänsterbenet vill inte hänga med i dag heller. Frågan är vad jag gör nu då? Plan B? Någon?