Det är riktigt gråmulet och skumt ute. Dagsljuset lyser med sin frånvaro. Förvisso har solen bara varit uppe i dryga halvtimmen, klockan är inte mycket mer än 5 på morgonen, men det känns. Det känns som att slutet på sommaren är nära. Regndrivet och halvmörkret påminner onekligen om höst. Det lyser på farstukvistarna hos alla grannar på gatan. Det känns som en annorlunda morgon. Lite dyster. Lite gråglåmig.
Kroppen är inte heller helt pigg. Jag sov i djupaste sömnen när reveljen blåstes och det var plågsamt att stiga upp. Men upp och ut kom jag dock.
Det blev en kort men danande vända runt Baggarvet. Det är idylliskt ute på landet. För här är man verkligen ute på landet och springer. Hästhagarna avlöser varandra, massor med åker och en hage med får med små (?) gulliga ystra lamsingar. Och massor med blommor i dikeskanterna.
Det blir två lite snabbare kilometrar på mitten. Inte mycket. Bara så pass att jag får komma upp lite bättre i steget och räta lite på mig. Efter det känns ett högre tempo än utgångstempot behagligt. Känt Coachknep.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar