måndag 6 augusti 2012

Måndag morgon

Mornar är utan konkurrens dygnets bästa tid. Dock inte den här måndag morgonen. Jag skyller allt på Usain Bolt. För vem ville missa 100 meters finalen igår kväll? Tyvärr låg den ju på tok för sent. Och efter den var man ju lite uppe i varv. Det blev inte många timmars sömn.

Och när jag skulle ut på morgonens löprunda var jag inte bara yrvaken och sömndrucken. Jag var lite vimmelkantig och snurrig i mössan också. Funderade på att helt sonika tassa tillbaka in i sovrummet och lägga mig igen och låtsas som om det regnade när makens klocka skulle ringa en timme senare, men nej. Jag har lyckats genomdriva en schemaändring på prov den här veckan så jag kunde ju inte gärna börja med att sabba den innan veckan var ens mer än i sin linda.

Tänkte väl att fötterna skulle hitta vägen runt Baggarvet även om huvudet var frånkopplat.

Någon som såg till och med mer död än vad jag gjorde var hästen i hagen vid Backgårdarna. Den låg ner. Med huvudet mot marken och när jag kom fram mot hagen såg jag inte att magen hävde sig det minsta. Jag fick en obehaglig känsla. ”Hallå! Hur är det?” Ingen reaktion och jag såg fortfarande inget livstecken alls. Mycket otrevligt. ”Hur mår du?” Hojtade jag lite högre varvid den stackars kraken vaknade ur någon dröm om grönbete och trevliga kompisar. Den tittade upp och skakade på manen. Gav mig en förvånad och lite morgonirriterad blick. Ok. Sorry! När jag var liten så dog hästar om de låg ned. Tydligen gör de inte det längre. Skönt! Lättad sprang jag vidare.

Seg var jag hela passet. Men att få börja veckan med ett löppass är förstås en ynnest. Att kunna börja veckan med ett löppass är förstås en ynnest! Morgonpass äger!

2 kommentarer:

  1. Morgonpass är nåt jag skulle önska mig orka med. Fast innan 06.00...huhh....;)

    SvaraRadera
  2. Jag håller med! Underbara mornar.
    Det är din förtjänst att jag springer morgonpass! :) Tack!

    SvaraRadera