Svimfärdig och darrig

Så blev det äntligen fredag då. En dag försent typ.

Och för att få in två styrkepass den här veckan så var det tvunget att bli ett lunchpass. Och precis som i onsdags var inte lusten på topp, men Coach pekade, i alla fall med halva handen, så jag fann mig i mitt träningsschema utan vidare knorr.

Jag hade egentligen ingen plan före. Det fick utkristallisera sig. Och det blev tung träning. Riktigt tung!

Först för benen. Jag trodde inte att jag skulle orka alla repetitionerna. Och det var inte mer än att det gick. Jag vacklade från maskinerna. Trodde att jag skulle svimma. Sen trodde jag att jag skulle spy. Men jag var grymt nöjd!

Så då körde jag vidare med axlar, armar och core. Även här körde jag max antal repetitioner och vikter hittills. Jag fick dock kämpa rejält på slutet. Men jag var grymt nöjd!

Behöver jag säga att jag var helt darrig efter passet? Vågade absolut inte duscha varmt. Då är jag helt säker på att jag trillat av pinnen!

Men efter lite lunch i magen kände jag mig på gång igen!