Glasstopp

När vi cyklade till jobbet i morse låg det dimma över staden. Det var nästan lite höstlikt och det var en konstig känsla. Redan? Det som dock kändes bra var det faktum att benen faktiskt kändes piggare i dag än i går trots dubbla träningspass i går.

Först körde jag ett styrketräningspass. Ganska hårt för benen även om inte maxad träning, men däremot gjorde jag rekord i antalet armhävningar och situps. Jag kände mig ändå pigg efter passet även om jag var lite darrig.

Pass nummer två blev en härlig runda med maken på racercykel. Vi spanade ivrigt upp på himlen för att utröna åt vilket håll det regnade och åt vilket väderstreck vi kunde hoppas på uppehållsväder. Och minsann valde vi inte rätt för en gångs skull! :-D Just när vi cyklade iväg fick vi några spridda droppar på oss men det var också allt.

Vi fick sol. Fina vägar. Och bra träning.

Men liksom allt som oftast irriterade vi även igår bilister. Frågan är hur genomtänkt det är när det kommer en långtradare och lägger sig på tutan just som den passerar? Man blir ju utan tvivel ganska förskräckt och för min del resulterar det alltid i att jag vinglar till. Nu när jag dessutom har fått en otroligt vindkänslig cykel med mina nya superhjul så ligger det ju nära till hands att jag kommer att bli påkörd. För det är ju inte direkt så att alla som kör förbi visar hänsyn. Nej. Vissa sveper förbi så nära som det bara går. Och om de då tutar samtidigt… Ja, ni förstår. En vacker dag kommer jag att hamna under en bil! :-( Eller en lastbil. Eller en buss. Eller..

Men det var en finfin tur. Lagom. Falun tur och retur. Men på väg tillbaka började det knorra rejält i min mage och strax efter det så tog energin slut. Som tur var drabbades maken av något liknande så jag hängde med i farten i alla fall.

Han var dock desperatare än jag och som från ingenstans trollade han fram lite pengar. Vi stannade vid kiosken i Ornäs. Han kom ut med inte mindre än fyra (!) glassar. Tur att jag inte tränar för att gå ner i vikt! :-D

Dock blev jag iskall av all glass i magen. Trots att vi gled hemåt i solen kändes mina fötter som isbitar. De tinade inte förrän vi kom hem och jag låg i badkaret med en mugg choklad och glad i hågen kunde summera dagens drygt tre timmar träning.