Så.. Idag blev alltså vilodag. Coach har pekat med hela handen. Och visst är det bra att ha någon som håller koll på mig. Det är inget snack om saken. För i den här kroppen bor en obotlig träningsnarkoman som otaliga gånger gör om misstaget att inte vila. Att inte låta kroppen återhämta sig. Jag är som en fisk som simmar mot en glasruta om och om igen för att komma åt maten bakom rutan. Jag tycks inte lära mig. Fast jag med jämna mellanrum skryter med att jag nu äntligen lärt mig. Nej. Ibland känns det som att allt bara går ut på att ”lura” Coach så att jag kan träna ändå. Och idag grämer jag mig lite över veckans upplägg. För om jag inte hade flyttat på måndagens cykling och om jag inte flyttat på onsdagens styrketräning så skulle jag ju faktiskt ha haft en egen inplanerad vilodag. Nu blev den i stället beordrat och jag böjer mitt huvud lätt och finner mig i mitt öde.
För den här gången. För somliga lär sig aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar