lördag 21 juli 2012

En halv träning är bättre än ingen träning alls

Hur kombinerar man släktträff en fredag kväll med träning? Man tar cykeln till träffen!

Det var dock inte världens roligaste väder för cykel. Det regnade. Men vi hade skickat torra kläder i förväg med bil och det var ju inte läge att försöka vänta ut regnet när vi hade en tid att passa.

Jag vet inte hur jag hade reagerat om maken hade föreslagit att vi skulle ta bilen, men ingen av oss sa något så vi trampade iväg.

25 kilometer regn.

Första känslan var det kalla regnet som stänkte mot mina bara knän. Obehagligt!

Sen var det händerna. Men just den detaljen upplevde jag inte som störande. Det kan bero på att jag helt enkelt tappade känseln i fingrarna.

Det tog halvannan kilometer innan regnet kändes mot huvudet. Det var som om jag blev ”randig” först. Lufthålen i hjälmen är stora! Men ganska snart var håret helt genomblött.

Jag trodde att glasögonen skulle skydda mig från väta i ögonen. Rätt tänkt – fel ändå! Det rann från huvud och hår nerför pannan. In i ögonen..

Sen kom en riktigt obehaglig upplevelse. När vatten äter sig igenom cykelbyxorna och börjar fördela sig över hela baken. Kallt. Olustigt. Verkligen otrevligt.

Längst klarade sig fötterna. Men plasket i vattenpölarna jag var tvungen att plöja igenom och så regnet som rann längst benen samlades så småningom ihop i mina skor. Mer obehagligt än kallt. Jag hoppas den som började tillverka ullfrotté strumpor är rik!

När jag tillslut var blöt som en dränkt råtta var det ingen idé att grimasera längre. Det kunde ju liksom inte bli mer. Eller värre.

Blöta och kalla kom vi till festen. Tyvärr hjälpte inte de torra kläderna när vi satt ute på en kall och dragig veranda. Vi bangade och tog skjuts hem. Men som jag brukar säga: En halv träning är bättre än ingen träning. Man kanske inte alltid behöver vara så himla envis och stolt heller. Ibland är det bättre att hålla sig frisk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar