Det är en favorit, faktiskt, att springa direkt efter jobbet. Från jobbet. Det där när man kommer hem från en lång arbetsdag och kommer innanför dörren hemmavid, ja då blir det genast lite jobbigare att ta sig ut. Men att bara svida om från arbetskläder till löparstass och springa iväg direkt det är en helt annan sak. Känns lite befriande. Både kroppsligt och själsligt. Man kan liksom släppa allt.
Igår var dagen då saker och ting blev tvärtom. Istället för ett arbetspass och två träningspass blev det två arbetspass och ett träningspass. Det gjorde dock att jag kom pigg och utvilad (!) till arbetspass nummer två. Direkt från duschen.
Det blev några lättlöpta kilometer längs älvkanten. Men det var varmt och kändes kvavt. Regnmolnen tornade hotfulla upp sig ovanför oss och det var nästan så jag längtade efter lite svalkande regn, men icke. Benen kändes även denna dag tunga och jag kände mig mindre som en gasell och mer som en flodhäst. Ni fattar va?
Sedan väntade en enda lång sugande stigning hela vägen upp på Hönsarvsberget. En alldeles kanonbra backe att träna i. Supertung grisbacke! Lera. Hällar. Vattenpölar. Skog. I love it! Det var inte sista gången vi sprang i den backen!
Maken drog sakteliga ifrån och det fanns inget jag kunde göra. Men efter halvannan kilometer började jag knapra in och innan backen var tillända var jag honom alldeles i hasorna. Det kunde ju bero på att han var gullig och släppte lite på takten för att invänta mig, det kunde ju också vara så att han i sin tur kroknade lite men jag föredrar ju att tro att jag fick upp flåset och kunde öka en aning.
Det är så skönt när man är uppe och ändå som en besvikelse. Mer. Jag vill ha mer backe. No doubt!
Efter det gick löpningen kanon och nu var det mycket mer gasell än flodhäst och det var med lätta fötter och bra humör jag gick tillbaka till jobbet efter en välbehövlig dusch!
Det enda tråkiga igår kväll var att jag av någon outgrundlig anledning hade ”fredagskänsla” och blev helt klart besviken när jag insåg att det var torsdag kväll och inte fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar