Sega ben

Vi hann inte mer än hem förrän vi var på väg ut på dagens andra löppass. Maken sprang till Mellsta för att leda klubbträningen. Jag tog en liten svängom här hemma.

Om löpningen i morse var rolig så var det desto tyngre nu i kväll. Benen skulle väl möjligen kanske behöva lite vila? Men strunt i det!

Det blev premiärtur för korta tights och t-tröja. För mig var det för varmt ändå. Dags att ännu en sommar fundera över att man egentligen är vintermänniska!

När jag kom hem gick jag direkt och satt mig på trainern. Kände ganska omgående att benen var, just det, inte så pigga. Försökte gneta på så gott det gick.

Men efter en knapp halvtimme kom flykttankarna. ”Jag orkar inte.” ”Spelar väl ingen roll om jag kortar passet lite!” och ”Varför sitter jag här för?”

Vet inte varför men jag fortsatte. Tänkte väl att så länge jag orkade hålla kadensen över 90, vilket man väl alltid kan bara man växlar ner, så ska jag fortsätta.

När jag väl hade avverkat dagens 65 minuter straffade jag mig själv, på grund av att jag funderat på att lägga ner, med tio extra minuter. Det gjorde väl att jag var ganska nöjd efteråt ändå.

Hade inte riktigt fått nog med träning för dagen trots både löpning och cykling. Så jag gav mig i kast med skivstången som mest stått och samlat damm under vintern.

Det blev en stunds bänkpress. Blev lite darrig efter det.

Och sen kände jag mig faktiskt nöjd med dagens träning.