Gyllbergen

Dagens andra pass var förlagt till Gyllbergen. På väg dit spelade jag ”First Aid Kit” högt. För högt. Ljudet fyllde upp varenda litet skrymsle i bilen, hela mina öron och huvudet likaså. När jag stängde av musiken och steg ut på parkeringen var tystnaden bedövande.

Men sen hörde jag koltrastens sång. Och så stämde andra fåglar upp i olika tonarter och skalor. Långt inifrån skogen hörde jag göken. Vinden susade lätt i trädkronorna. En bäck porlade.

Jag hade våtsockor och mina gamla terrängskor. Tightsen rullade jag upp till knäna. Så gav jag mig iväg. Myrlöpning stod på schemat.

Jag kom inte ens 100 meter i sankmarken innan det kändes gristungt. Det var strax innan det började luta uppåt. Ja, det var ett tag sen sist.

Att kalla det för myrlöpning var en överdrift. En snabb kik på gps:en sa mig att jag nog inte ens kunde kalla det för powerwalking om man såg till farten. Men rörelserna var de rätta. Löpning. Men det var verkligen slowmotion. Jag fick dra allt vad jag kunde för att få med mig fötterna. När vattnet nådde mig till knäna fick jag dock ge mig och börja gå.

Sko- och strumptvätt

Men det gick bättre och bättre och tillslut fick jag upp både fart (nåväl lite i alla fall) och teknik.

En härlig kväll i skogen.

Små och stora

Videkissar från dagens första pass